Megaphone from RACOON_STUDIO on Vimeo.

Såg den här väggen på iiiinspired för ett tag sedan och sparade som inspiration.



Helt orelaterat ska vi tapetsera om på jobbet, med den här härliga:

... kan jag inte låta bli att undra när maharaja-modet, a.k.a. the real bling, ska komma tillbaka. Om inte annat borde den yngre generationen "manliga" kungligheter kunna ta åt sig lite och börja flaunta en pärlrad, eller två. Kom igen prins Ockelbo!

Jag känner att min tolleransnivå för det här med jul inte är på topp i år, och så är det plötsligt första advent. Så väldigt passande då att årets försa rejäla höststorm drar förbi just ikväll. Min aversion till trots kan jag ändå inte låta bli att dela några pepparkakor med katten och nynna på "Baby it's cold outside".

Och ja, jag känner mig tillräckligt juste för att dela med mig av ett klipp på låten. Här i en lite queerare version än vad Bing Crosby lyckades prestera.

Jag har inte sett Angry Boys på ett tag nu men kan inte få introt ur huvudet. Det är snyggt filmat, pojkarna hintar till Flugornas herre (på ett bra sätt) och låten är mäktig.



Dessutom är det kul när youtubefolket inte bara gör covers på Bieber och Bruno Mars, men också tar sig tid att tolka ledmotiv på piano och ukulele.

Ja, du får välja alldeles själv vem du föredrar.

Kan inte låta bli att tänka att stora uppträdanden ibland bara ska kompensera för låtar som helt enkelt inte är så bra.

Så jag har reducerat vin och kokat tomatsås. Och gjort en soppa på färsk vitlök och potatis. Tänkte även hinna koka rabarber i sockerlag och steka aubergine innan jag är färdig med dagens förberedelser.

Och ja, jag har även fått besked om att en av middagsgästerna sitter på akuten med brutet ben. Rätt så dålig stil. Är säker på att varken Martha eller Hyacinth skulle acceptera liknande beteende från sina gäster.

Min utomhustermometer visar på 27 grader. Jag har legat på knä i badrummet, skurat under skåp och bakom toaletten, legat på mage i vardagsrummet och dammsugit under soffan, som i sin tur redan är ordentligt borstad och fluffad. Varför? Om knappt 26 timmar är jag värd för en enklare middagsbjudning.

Det började som en halvspontan inbjudan och på en knapp vecka har det, på mitt eget initiativ, vuxit från en vanlig torsdagsmiddag till tre rätter med fördrink och snacks. Ju mer jag har tänkt på maten desto fler rätter har tillkommit och om jag inte tvingat mig själv att ta det lugnt hade jag lätt kommit upp i fem rätter och minst sju sorters kakor.

Jag vet inte riktigt vad det är med middagsbjudning som får igång mig på det här sättet. Men jag har redan putsat silver, handlat grönsaker på torget och när det här inlägget är färdigt ska jag börja förlaga det av maten som går att förlaga. Det burrar i mitt huvud och det är särskilt en tanke som jag inte kan släppa:

Middagsbjudning är en multisport. Och eventuellt är det min nya hobby.

Okej, vad skulle vara den svenska versionen av det här programmet?

Jag tror min uppskattning för de här bilderna av Mariel Clayton tangerar det patologiska. Störda, skrämmande och väldigt väldigt roliga.

Eventuellt är det här min nya favoritserie:

I Sverige, detta: Prostituerade ska ses som brottsoffer. Och samtidigt i USA: